Fransmän och Paradiset på jorden

I tisdags träffade vi ytterliggare 2 av våra nya klasskamrater, Thierno och Vanessa. Förvånande nog inte alls lika den klassiska stereotypen av en fransman, obefintliga engelskakunskaper och otrevlig. Vi åt gemensam middag på en japansk restaurang (den med den stora stekplattan jag nämnt tidigare) för att sedan ta en liten svängom nere i den franska kvarteren. I onsdags beslöt Henke och jag oss för att åka till den lilla staden Hangzhou. Efter att ha kläckt idén för de andra ville Thierno (titi) följa med. Vi begav oss till Shanghai [huå tjö zhann] (Railway station) för att finna biljetter och ett lämpligt tåg. Det bör tilläggas att järnvägsstationen i Shanghai är en av Kinas största, dvs ett litet Landvetter. Hur som helst, vi fann tåg och platser, bara 16 vagnar att leta genom.

Hangzhou
Efter ca 1 timme och 40 min så var vi framme, helt vilse. Det var som att anlända till Shanghai på nytt, fast vi hade ingen aning om var centrum var. Vi köpte en kinesisk karta, som hjälpte oss någorlunda in mot stan. Efter ca 3 timmars promenerande så var vi framme vid "the West lake", det vill säga attraktionen som staden är känd för. Det är ingen stor stad, endast drygt 2 miljoner invånare. Efter att ha funnit ett hotell som var i en lämplig prisklass i ett någorlunda centralt läge begav vi oss ut för att äta middag. Vi rundade av kvällen ganska tidigt, för att vara så utvilade som möjligt.


Dagen efter gick vi upp tidigt, åt frukost, checkade ut, åkte till stationen och fixade biljetter hem, sen började äventyret!

Vi började med att bege oss till Baochu pogoda, via taxi från stationen. Taxichaffören ville ha "- ninteen" för att köra oss dit, ninteen = inte 19 utan 90, aja, vi var överens om 19 så det var det han fick. Måttligt road lämnade han oss i sin luftkonditionerade minivan. Redan efter de första 50 trappstegen insåg jag att jag glömde att packa ner min kondition innan jag åkte. En flaska vatten och ytterligare 50 senare var vi vid toppen av kullen. Fruktansvärt vacker utsikt måste jag påstå!


Vi begav oss vidare mot sjön, utan att ha någon aning om var vi skulle härnäst. Vi gick i de mysiga stigarna uppe på berget för att komma ner vid ett litet tempel som hette Manao tempel, byggt 946. Efter en del foton och beundran av den vackra arkitekturen begav vi oss vidare. (Nedan: Manao tempel)

Enligt en av våra reseguider var Lingyin temple en av stadens största sevärdheter, vilket medförde att vi var tvungna att åka dit. Fördelen med att komma dit var att man var en i mängden =), inte för att det var många västerlänningar, men alla var turister, även om majoriteten var korta, hade svart hår och en kamera runt halsen.

Dagens första riktiga utmaning!: Att ta sig hela vägen upp till det lilla templet som låg i bergen ovanför det mer "turistiga" templet. Efter ca 30 min, miljaaaarder trappsteg och en lång jäkla backe var vi framme. Under hela promenaden upp mötte vi folk som var minst 3ggr så gamla som vi, och inte vill man ge upp som västerlänning när det en massa kinesiska krutkärringar hade tagit sig upp. Aja, bit ihop och drick mer vatten, så når man det säkert tillslut, tänkte vi. Det bör tilläggas att det denna torsdag den 12:e februari var 27 grader och strålande solsken. (Nedan: Utsikten från templet uppe på berget, om ni tittar noga så ser ni hur långt det är ner till de bebodda delarna.)


Efter att ha tagit en efterlängtad paus uppe vid templet så begav vi oss ner till "the main attraction" så att säga =) Ett stort zenbuddist tempel som har agerat hem åt flera av de stora familjerna från Qin och Mingdynastin. På vägen mot nästa sevärdhet insåg vi hur alla äldre människor tagit sig upp, det gick en linbana från utgången av området hela vägen upp till det översta templet. Detta får mig att tänkta på ett klassiskt ordspråk som man hörde ett antal gånger i lumpen:

- É huvet dumt från kroppen lida!

(Har endast ett fåtal foton från buddisttemplet eftersom det fortfarande är aktivt och förbjudet att ta foton på många ställen.)


Hur som helst, vi begav oss mot nästa mål, China National Tea Museum. Efter några desperata försök att få tag i en taxi från en av Hangzhous största turistattraktioner började vi traska de 4 km som vi hade till museet. Med en kinesisk karta och tafatta försök att på kinesiska försöka hitta hjälp, fann vi en restaurang mitt ute i ingenstans. Vi hade inte ätit något sedan frukost, så vi var redo att äta nästa vad som helst. En fastbunden höna 3m från bordet, hundar som sprang löst kring stolarna, äh det får funka tänkte vi. Att kolla på menyn var ju dock inte lönt, det fick funka ändå. Henke lyckades med sin turistguide få fram nudlar+kyckling vilket de förstod, sen kom jag på ett av orden jag lärt mig på min kinesiskalektion huà chùn = jordnötter, vilket smakade utmärkt till nudlarna och kycklingen. Det ende vi våga dricka som inte var kokat här ute var dock Coca Cola.



Vi avslutade måltiden och fick några sista direktiv för att hitta museet, som vi sprang genom, för att köpa varsin påse te och springa vidare. Allt promenerande och lunchen hade satt käppar i hjulen och totalt förstört vårt försök till en tidsplan. Vi kollade en pogoda till, innan vi begav oss in till centrala Hangzhou för att ta en askul foto. Efter att ha erhållit våra foton tog vi en taxi till stationen och tog tåget hem.



Lätt värt 18 kuai för att ta den fräcka bilden! =)

Sent på torsdagkvällen anlände vi i Shanghai, trötta, med ömmande fötter och totalt utmattande, av värmen, men också alla kineser, som stirrat på en. Inte nog med att vi är västerlänningar, vafan har de shorts på sig!?! Det var ju som sagt bara 27 grader i skuggan.

Efter att ha besökt Hangzhou kan jag förstå varför Marco Polo för flertalet år sedan beskrev staden som paradiset på jorden, vackert och förvånande var man än ser sig om.

Dagens kinesiska ord:
ching = varsågod
bu xié = det var så lite så


På återseende!