Som om alla x och z i gatnamnen i Shanghai inte skulle vara förvillande nog så finns det även två ställen som heter Cloud Nine. det ena känner vi till sedan tidigare, det är en bar som ligger längst up i ett av världens högsta hotell, 87:e våningen närmare bestämt. Hur som helst så handlar detta inlägg tyvärr inte om denna bar, utan det enorma köpcentrum med 9 våningar (därav namnet) som ligger i västra Shanghai. Med en en fullkomligt ofullständig förståelse för alla företelser i denna stad, har vi dock under de senaste dagarna iaf haft möjlighet att bli veteraner bland de nya i staden (All tack riktat mot Holly, Christophe, Ludo, Hadley och Emily). Detta har medfört att vi på något sätt framstått som kunniga och förstående för olika fenomen som sker och hur man för sig på ett enkelt sätt, vilket gjort att vi kunna hjälpa andra nytillkomna. Med förstålse av några enkla kinesiska ord, lite lokalsinne och kännedom om olika områden klarar man sig relativt bra. Hur som helst, vi följde därför med Claudia och Eeva (det är rättstavat) till Cloud Nine för att inhandla diverse ateraljer till deras lägenhet (även Henrik och jag behövde bättra på vårt sortiment av inventarier). Efter en lång stund inne på Carrefour så begav vi oss mot kassorna, där de bägge damerna fick 250 kuai (yuàn/RMB/kinesisk valuta). Fruktansvärt orättvist tyckte vi, då vi inte fick någon rabatt när vi var där, tjejerna hade dock inte samma åsikt.
Efter vi varit på Carrefour gick vi till en japansk restaurang för lite lunch. Christoffer fick då den briljanta iden (...låter bättre om jag skriver om mig själv i 3:e person då jag var så korkad) att beställa flajd (fried/friterat) rice with chili beef (hade märkningen med 3 chilipeppar). Det kan inte vara så starkt tänkte jag, maten kom in och såg väldigt god ut. Efter ett par tuggor kändes det som jag hade ätit kaustik soda eller motsvarande. Det hela följdes av svettningar och rinnande ögon. Med ca 75% av maten kvar svepte jag resten av min Pepsi och insåg att jag förmodligen inte var mer man än så =). Turligt nog hade jag beställt in vårrullar som förrätt, vilket räddade min lunch en aning.
Vi gick vidare i det enorma köpcentrat en stund till för att sedan bege oss hemåt. Christoffer utan någon större monetär förlust och Henrik med ett par nya skor och en mp3 spelare. Allt hade varit betydligt mer underhållande om jag inte åkt på någon form av förkylning/halsont som är drygt att gå runt med. Aja, det känns som om jag är på bättringsvägen så det blir nog bra snart.
Dagens kinesiska ord: ni fong pi = du snackar skit eller vem var det som sket (inte säga på tunnelbannan uppenbarligen =)
På återseende!
Efter vi varit på Carrefour gick vi till en japansk restaurang för lite lunch. Christoffer fick då den briljanta iden (...låter bättre om jag skriver om mig själv i 3:e person då jag var så korkad) att beställa flajd (fried/friterat) rice with chili beef (hade märkningen med 3 chilipeppar). Det kan inte vara så starkt tänkte jag, maten kom in och såg väldigt god ut. Efter ett par tuggor kändes det som jag hade ätit kaustik soda eller motsvarande. Det hela följdes av svettningar och rinnande ögon. Med ca 75% av maten kvar svepte jag resten av min Pepsi och insåg att jag förmodligen inte var mer man än så =). Turligt nog hade jag beställt in vårrullar som förrätt, vilket räddade min lunch en aning.
Vi gick vidare i det enorma köpcentrat en stund till för att sedan bege oss hemåt. Christoffer utan någon större monetär förlust och Henrik med ett par nya skor och en mp3 spelare. Allt hade varit betydligt mer underhållande om jag inte åkt på någon form av förkylning/halsont som är drygt att gå runt med. Aja, det känns som om jag är på bättringsvägen så det blir nog bra snart.
Dagens kinesiska ord: ni fong pi = du snackar skit eller vem var det som sket (inte säga på tunnelbannan uppenbarligen =)
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar